Drabbas man av ett funktionshinder eller något annat omskakande kan det dessvärre ibland hända att man fastnar i ett förnekande.

Man kan ha svårt att ta till sig det som har hänt. Det behöver inte betyda att man till exempel förnekar hela sitt funktionshinder. Man kanske bara förnekar de delar som är svårast att förlika sig med. I vår kultur finns en skala utifrån vilken vi graderar olika funktionshinder. Enligt den skalan är det värst att drabbas av ett intellektuellt funktionshinder.

Vad vi uppfattar som lindrigast är vissa medicinska funktionshinder som allergier och diabetes. Blindhet uppfattas som lindrigare än att bli rörelsehindrad. Trafikskador anses som "lite finare" än att få en skada under födseln. Är man trafikskadad så har man ju i alla fall varit normal en gång i livet. Det säger sig självt att det är svårt att assistera någon som inte vill tala om sina egna begränsningar. Då vet inte assistenten vad arbetsledaren behöver hjälp med.

Som personlig assistent kan det bli svårt att få tillräckligt med information. Det kan också ge upphov till konflikter. Även anhöriga kan dras med i det här förnekandet. För anhöriga kan det nämligen vara en lika svår kris när en familjemedlem blir allvarligt sjuk eller skadad.

Ja, i vissa fall kan det faktiskt vara svårare för de anhöriga. Ett barn som växer upp med ett funktionshinder tvingas exempelvis anpassa sig till en viss livsmiljö. Han eller hon känner inte till något annat. För en förälder kan det vara svårare.

Det finns föräldrar som aldrig kommer över sitt barns funktionshinder, medan barnet ifråga kan må hur bra som helst och trivas med tillvaron.

Om vi kommer över den första chocken efter en kris och slutar förneka det som hänt är det inte ovanligt att vi möter nya utmaningar. Till en början blir vi kanske apatiska. Vi kan känna oss förlamade av det inträffade. Dagarna bara går utan att vi orkar företa oss något.

Tillvaron blir grå och innehållslös. Sedan händer kanske något som äntligen gör att vi reagerar. Då kan vi bli ledsna eller arga eller både och. Mer om just detta på somdetska.bloggo.nu

En sådan reaktion är i längden sundare än att bara känna sig handlingsförlamad. Inte sällan kommer alla känslor på en och samma gång, och då är det lätt att uppleva tillvaron som kaotisk. Även anhöriga kan dras med i förnekanden.

#bild #hälsa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, det går faktiskt alldeles utmärkt att resa om man har en funktionsnedsättning. Det gäller bara att planera lite.    Inte minst vad gäller de extra kostnader som resan innebär. Här ska vi titta lite mer på detta.    Det blir som sagt en he...

Och ja, jag har läst den. Håller kanske inte med om allt, men det finns något skönt med en bok som framhåller professionelismen i arbetet - och att det här med att vara anställd på ett assistansföretag faktiskt är ett jobb; många gånger ett ganska så...

Man brukar säga att vi alla står under lagar och avtal och måste rätta oss efter dem. De kan ses som förpliktelser men lika gärna som stöd och skydd för oss medborgare i landet.   Att köra bil på vägens högra sida är visserligen en tvingande skyl...

Den i juli 2009 fick vi en ny bestämmelse i socialtjänstlagen. Bestämmelsen ger kommunerna en uttalad skyldighet att ge hjälp och stöd till anhöriga som bistår långvarigt sjuka, äldre eller människor med funktionshinder.   En bakgrund till förän...

Visst, det är kanske en paradox. Men titta på den här videon. Så blir det snabbt ganska tydligt att aktivitet och energi, ger mer av den varan, även för funktionshindrade. ...